Öppet brev till Världskulturmuseerna med anledning av pressmeddelandet om utställningen "Nakba – palestinska berättelser från 1948"
Vi kontaktar er med anledning av Världskulturmuseernas pressmeddelande den 25 april 2024, om utställningen "Nakba – palestinska berättelser från 1948" på Medelhavsmuseet.
I meddelandet står att ”När staten Israel bildades år 1948 drevs 750 000 palestinier på flykt. Ytterligare 130 000 flydde till andra platser inom den nya statens gränser. Palestinierna kallar fördrivningen al-Nakba, Katastrofen.”
Bildandet av staten Israel presenteras här de facto som en katastrof. Ingenstans i pressmeddelandet nämns den historiska upprinnelsen till bildandet av staten Israel. Den judiska erfarenheten och judiskt liv i Mellanöstern såväl som i det landområde som idag utgörs av Israel och Palestina förbigås helt. Ingenstans nämns det faktum att årtusenden av rikt judiskt liv i Nordafrika och Mellanöstern decimerades och upphörde nästintill efter 1948 då ca 800 000 judar förföljdes och fördrevs varav de flesta sökte sig till Israel och bosatte sig där. Detta samtidigt som ca 700 000 palestinier flydde eller fördrevs. Den historiska och ideologiska kontexten återges i den palestinska erfarenhetens perspektiv enbart.
Vi lever i en tid av ökande polarisering och en, sedan den 7 oktober 2023, skenande politisk aktivism som alltför ofta, enligt ett svartvitt narrativ, vill framställa Israel-Palestina-konflikten som en kamp mellan mäktiga ”vita” judar och deras offer. Ett narrativ färgat av klassiskt antisemitiskt tankegods och retorik som även omsatts i handling genom hatbrott mot judar. Den 27 januari i år – en kort promenad från Medelhavsmuseets lokaler – skanderade propalestinska demonstranter ”barnamördare” mot judiska synagogbesökare som var på väg att delta i en hågkomstceremoni. Känslostämningar hos demonstranter som dessa behöver inte näras eller legitimeras genom enögda framställningar av historiska skeenden som demoniserar en sida och utelämnar väsentlig bakgrundsinformation.
Det vi behöver för att vårt samhälle ska kunna integrera och omfamna allas våra olika erfarenheter, kulturer och historier är utrymme och mottaglighet för multipla perspektiv. Ensidigt återgivna historiska skeenden kan inte vara en statlig myndighets roll utan borde snarast förknippas med politisk aktivism i avsaknad av den vilja eller reflektionsutrymme som krävs för att acceptera komplexiteten i en konflikt som har fler offer än ett. Istället för att främja förutsättningar för samlevnad och acceptans så väljer ni en inramning för denna utställning som förstärker och bekräftar bilden av Israel som en ”katastrof” utan existensberättigande. Utan att benämna den antisemitism som är och var en del av det ideologiska fundamentet i en hög andel statsbildningar i Mellanöstern då som nu. Exemplen är många, välkända och väldokumenterade. De påminner också tydligt om den funktion en judisk stat fyller, varför den behövdes då och nu. För den som vill se det perspektivet.
Judiska centralrådet kommenterar inte och har inte heller som uppgift att utvärdera eller försvara den israeliska regeringens ageranden och politik. Det är dock en av våra främsta uppgifter att bevaka när ideologiska strömningar omsätts i handlingar och policys som färgas av / drivs av eller riskerar att elda på judehat. Att ni i dagsläget, när hatet och hotet mot judar i Sverige ökat lavinartat sedan den 7 oktober 2023 - då Hamas massaker, den mest omfattande pogromen mot judar sedan Förintelsen, ägde rum - väljer att presentera den aktuella utställningen med enögd och selektiv bakgrundsbeskrivning ser vi i bästa fall som aningslöst.
En kontextualisering och kompletterande bakgrundsbeskrivning av staten Israels tillblivelse ser vi som en nödvändighet om utställningen inte enbart skall utgöra ytterligare ett bidrag till den pågående och eskalerande aktivism som har större fokus på demonisering av israeler och judar än befrielse av det palestinska folk vars lidande också självklart har en plats i historieskrivningen. Att ge en röst åt de civila på båda sidor som lidit och fallit offer är en självklarhet och kan definitivt rymmas inom en statlig myndighets uppdrag.
För att möta utmaningen att avgöra gränsdragningar mellan antisemitism och Israelkritik rekommenderar vi att ni tar del av Segerstedtinstitutets nypublicerade rapport ”ANTISEMITISM, GRÅZON ELLER LEGITIM KRITIK AV ISRAEL? En genomgång av vanligt förekommande uttryck i debatten efter 7/10-attacken och kriget i Gaza”.
Vi hoppas även att inom en snar framtid se en utställning om judiskt liv i Nordafrika och Mellanöstern på Medelhavsmuseet, en flertusenårig historia. Nästa år är det 250-årsjubileum för judiskt liv i Sverige, ett perfekt tillfälle att parallellt visa judiskt liv i en bredare, geopolitisk och historisk kontext.
----------
Svar från Världskulturmuseerna, skickat 8 maj 2024: "Hej,
Tack för ert brev och intresse. Vi välkomnar alltid synpunkter och engagemang för Världskulturmuseernas verksamhet.
Arbetet med utställningen på Medelhavsmuseet har pågått i över ett år. Efter moget övervägande valde vi att fortsätta arbetet även efter händelserna den 7 oktober 2023. Utställningen bygger på personliga berättelser insamlade bland palestinier som drabbades av Nakba 1948. Det är således inte en historisk utställning om bildandet av staten Israel eller om Mellanösterns historia i längre perspektiv, utan en liten audio-utställning med berättelser. De människor som har medverkat och delat med sig av sina erfarenheter från 1948 är inte längre många, inte heller unga. I deras fall var fördrivningen naturligtvis en katastrof.
Utställningen kommer åtföljas av en programverksamhet, där olika frågor kan lyftas och flera röster komma till tals. Vi strävar som alltid efter att vara en arena för samtal om både historiska och dagsaktuella frågor i Medelhavsområdet. Ni är varmt välkomna till utställningen, till olika programpunkter, liksom till vår utställning om Egyptens judar som öppnar efter sommaren och som delvis lyfter de frågor ni efterlyser.
Vänliga hälsningar,
Rani Kasapi
Avdelningschef Innehåll och lärande"
----------
Svar från Judiska centralrådet, skickat 10 maj 2024: Bästa Rani Kasapi med kollegor,
Tack för svar på vårt brev.
Vi anser dock inte att våra farhågor kring utställningen bemötts och ni anger inga motiv till hur ni har landat i den häpnadsväckande slutsatsen att genomföra utställningen, med oförändrad inramning, omvärldsläget till trots.
Som vi konstaterade i vårt brev så är problemet inte att ni återger civila palestiniers lidande. Dessa berättelser och personerna vars upplevelser ni återger i utställningen skall självklart ges detta utrymme. Problemet är den utelämnade bakgrundsinformationen som uttryck för en endimensionell syn på israelisk/palestinsk historia. Ett mönster som känns alltför väl igen i den nutida propalestinska aktivismens binära logik där stödet till palestinier förutsätter demonisering av israeler och osynliggörande av judisk-israelisk historia. Där israeler och judar, oavsett politisk hemvist, betraktas som legitima måltavlor för att ventilera hat och förakt mot den israeliska regeringens agerande.
7 oktober -31 december 2023 såg vi en femfaldig ökning av anmälda antisemitiska hatbrott jämfört med föregående år. Önskemål om en palestinsk enstatslösning uttrycks allt oftare och ogenerat. Kunskaperna om judisk historia är låga. Latent antisemitiskt tankegods är lättväckt. Fanns dessa aspekter med i er konsekvensanalys när ni beslöt att genomföra utställningen i oförändrad form?
Vad gäller den programverksamhet ni refererar till skulle vi vilja veta hur den är utformad för att tillåta och uppmuntra perspektivtagande och inrymma israeliska och judiska perspektiv. Samt vilken beredskap som finns för att identifiera och hantera antisemitiska uttryck som tyvärr ofta förekommer även i antirasistiska rörelsers narrativ om Mellanösternkonflikten.
Vad gäller folkbildning om judiskt liv i Mellanöstern och Nordafrika så är en utställning om Egyptens judar en bra början. Men det har funnits ett rikt, varierat och mångfasetterat judiskt liv i hela Levanten och Nordafrika med enstaka spillror kvar i exempelvis Iran och Turkiet.
När ska ni skildra judiskt liv – och fördrivning – från det landområde som idag utgörs av Israel, Palestina och Jordanien, Syrien, Jemen, Irak, Libanon, Libyen, Marocko, Tunisien, Algeriet etc?
----------
Eftersom Judiska centralrådet inte fick något svar på frågorna ovan återupptogs kontakt med Världskulturmuseernas museiintendent, Sofia Häggman, den 16 maj 2024:
Hej Sofia,
Sedan Judiska Centralrådets brev besvarats av Rani Kasapi och vi, i vår tur, besvarat detta brev med följdfrågor är vi angelägna om att följa upp dessa frågor samt ytterligare frågor som väcks gällande utställningen genom den nyligen publicerade artikeln i Fokus https://www.fokus.se/aktuellt/mitt-i-gazakriget-statligt-museum-gor-utstallning-om-nakba/
Aron Verständig (ordförande), Hanna Halpern (generalsekreterare) och jag skulle gärna vilja träffa dig för dialog så snart som möjligt.
Tacksamma om du kan återkomma med förslag på mötestider som passar dig.
Vänliga hälsningar,
Charlotte
----------
Svar från museiintendent Sofia Häggman, skickat 17 maj 2024:
"Hej Charlotte,
Jag träffar er gärna.
Jag skulle kunna till exempel mellan kl 13-16 den 29 maj, eller samma tid den 30 maj. Hoppas någon av dagarna passar er.
Ni är varmt välkomna till Medelhavsmuseet, där jag kan visa er museet och berätta om vår verksamhet och kommande utställningar och program.
Däremot är jag ju inte i någon beslutsfattande ställning. Om ni hellre träffar någon i chefsställning kan jag vidarebefordra mailet till chefsgruppen. Bara låt mig veta hur ni vill göra.
Frågor rörande intervjun med Rani Kasapi i Fokus ställs bäst till Rani.
Vänliga hälsningar,
Sofia"
----------
Svar från Judiska centralrådet, skickat 17 maj 2024: Hej Sofia,
Tack för ditt svar och du har ju alldeles rätt i att det vore önskvärt för oss att träffa någon i beslutsfattande ställning.
Vi skulle gärna träffa överintendent Ann Follin. Har du möjlighet att förmedla vårt önskemål till henne eller så kan jag maila henne direkt?
Vänliga hälsningar,
Charlotte
----------
Svar från Världskulturmuseernas kommunikations- och marknadschef, Joakim Skoglund, skickat 21 maj 2024:
"Hej Charlotte,
Hoppas allt är fint!
Fick ert mail med önskemål vidarebefordrat från Sofia till mig. Skicka gärna de frågor ni har, så ser jag till att samla personer i ledande ställning för att svara på dessa. Men det får bli över mail i så fall givet kollegors kalendrar och tillgänglighet här under högsäsongen.
Tack,
Joakim Skoglund"
----------
Svar från Judiska centralrådet till Joakim Skoglund, skickat 21 maj 2024:
Hej Joakim,
Tack för ditt mail!
Det vi önskar, som jag/vi också förmedlade senast till Sofia, är ett möte med överintendent Ann Follin.
Vi är mycket flexibla vad gäller tider, mötet kan även ske digitalt.
Det vi vill diskutera och få svar på är hur Världskulturmuseerna ställer sig till våra brev
Tacksamma för förslag på mötestider.
Vänliga hälsningar,
Charlotte
----------
Svar från Joakim Skoglund, skickat 21 maj 2024: "Hej Charlotte,
Förstår, men som det ser ut nu får det bli svar (från relevant funktion/person) via mail på era frågor. Så återkom om det är något ytterligare än det som framgått via era tidigare skrivelser.
Tack,
Joakim"
----------
Svar från Judiska centralrådets ordförande, Aron Verständig, skickat 22 maj 2024: Hej Joakim,
Mitt namn är Aron Verständig och jag är ordförande för Judiska centralrådet. Jag vill inledningsvis framföra att jag anser att det är anmärkningsvärt att en statlig myndighet avböjer ett möte med det organ som representerar den judiska nationella minoriteten.
Som ni säkert känner till och kan se av det brev vi skrivit till er finns det fortfarande flera frågor som lämnats obesvarade av er. I en tid av kraftigt ökande antisemitism väljer ett statligt museum att belysa en av de mest känsliga konflikterna från ett ensidigt perspektiv där ni väljer att bortse från centrala delar av historien, såsom fördrivningen av judar från i princip samtliga länder i Nordafrika och Mellanöstern.
Vi skulle gärna vilja höra hur ni resonerat kring detta och särskilt timingen av utställningen. Vi skulle även vilja att ni i ert svar resonerar kring hur ni anser er ha uppfyllt kraven i 6 paragrafen museilagen på att ett museums utställningar ska präglas av allsidighet när ni så tydligt valt den ena partens perspektiv i en pågående konflikt. Vi skulle också vilja veta hur ni anser att ni uppfyller kraven i samma bestämmelse på öppenhet när ni avböjer en dialog med företrädare av en grupp som i hög grad berörs av er verksamhet.
En kopia av detta brev kommer även att tillställas Kulturdepartementet för kännedom.
Vänligen,
Aron